vad har tv för fel!?

varför kan inte tv vara (som) internet!? allt bara finns där. melita möter, på fst, hon möter patricia tudor-sandahl. ÅH! när jag märker det återstår bara 5 minuter av programmet så nu är jag berörd, upprörd och besviken. nu missade jag hela alltihopa. poff!

tv är SÅ överskattat. tv är så fucking retarded.

men från en sak till en annan (när nu tv:n blev på och visar sista delen av kirjava silta). fan vad tragiskt ifall man skulle vara pappa, och aldrig finnas till för sitt barn. vad spelar nånting för roll då! jag skulle gärna REFLEKTERA över det där en stund, men jag BRYR mig inte just nu.

för jag behöver klaga! förra VECKAN stack en laboratorietant mej i armen, men alldeles för djupt så nu är min arm helt sjukt sjuk! riktigt så att jag inte kan SOVA ordentligt.

om ett träd faller i skogen och jag inser att jag borde hålla käft för att ingen bryr sig – då är det bra att ha sällskap av sina röster.

skulle jag skriva rubriken till sist skulle det stå “vad har JAG för fel!?” jag säger INGENTING av det som EGENTLIGEN flödar helt för sig själv.

jag vet inte ännu hur det hänger ihop

men jag börjar här: usch. usch usch usch. jag satte mej ner vid datorn i föreläsningsrummet under pausen och började en post med titeln “vasa. och sånt. och sånt“. sen avbryter mej några från klassen med “vet du om att vi ser allt du gör för projektorn visar det på väggen?” det kändes SÅ pinsamt, tur att inte klassen var fylld med mig, då skulle alla ha njutit av situationen tills jag loggade ut, och SEN berättat.

i varje fall. det här ÄR inte min dagbok, (tack tack tack för att messenger av nån orsak inte gick att starta), så jag kan väl lugna ner mej nu ren. min dagbok heter hello kitty och har slipade metallrosa pärmar. min blogg heter thomas och här tecknar jag, typ. här målar jag graffiti. här skriver jag i marginalen. det här är mitt “vad-jag-vill-häfte” i ny tappning. här är ett självändamål.

jag läste i gunnar norrlunds medhavda bok “rädslan för närhet” eller var det “psykoterapi med par“, – hursomhelst – ett citat om att vara av kärlek med en annan; att ge ord för sina känslor nu och nu och nu tillsammans med den andra. att känna sig trygg i det och göra det för sin egen skull, och kanske tar den andra emot vad man uttrycker, men uttryckandet är ett självändamål. så också nu, här. jag är av kärlek med mina egna ord. kanske är de min motsvarighet till narkissos vattenhinna.

det här är en post som handlar om min blogg. en meta-post, och nu är jag meta-meta. det är jag säkert inte alls, jag bara tycker om meta. MIN BLOGG.

den har tre kanter/

tre kanter har min blogg/

och har den ej tre kanter/

så är den ej/

min blogg!

eye

förlängt uppvaknande

jag har en DYGNSRYTM. men nu unnar jag mej att dra ut på morgonen. snoozade tre gånger, mest för att jag kunde. morgonmålet får fortfarande vänta till första kaffepausen på jobbet men istället:

bara sitta. bara vara. grön blomkål på träden, löv alltså, men ovant.

ingen fågel syns till i boet utanför fönstret. HA! meddelande från naturväktarna: nu kom en ruvande ängel till boet 🙂

*lyssnar på junior boys teach me how to fight* som vanligt hänger jag inte med sångtexten på ett medvetet plan.

äsch nu kunde jag inte hålla mig utan måste fråga google.

There’s some things I forget
And if it’s wrong, I keep it in check
‘Cause what could I do
If we go out tonight
With that blood on your shirt?
Would it taste like a brand new shirt?
‘Cause I don’t know

Can you teach me how to fight?
Show me what it’s like to give that pain
Show me how to throw, throw him down

There were times in the past
If I had the move, I couldn’t make it last
Girl, it’s wasted in the night
And is it really so hard?
Tell your body to forget the words
Pushing you too hard
‘Cause I don’t know

Can you teach me how to fight?
Show me what it’s like to give that pain
Show me how to throw, throw him down

morgongäspning

så här tycks jag se ut när jag gäspar.

tittar

så här tycks jag se ut när jag tittar på min gäspning på bild.

så här kan jag hålla på väldigt länge.

men NU går jag på jobb!