födis

lite äldre, inte trettio. familjen på födiskaffe. andreas i telefon, ledsamt. känns som jag/vi övergivit honom. livet är vad det är, jag vet inte vad som borde ha gjorts eller göras annorlunda. vet bara att jag känner sorg över att tala med andreas, som försvinner i tystnad.

salibandyturneringen gick inte så bra. vi förlorade semin på straffar. det stör mig lite. svårt att riktigt glädjas åt att jag själv spelade rätt bra och för första gången blev vald till lagets bästa spelare. men på tisdag ny chans då herrseriens semifinal går av stapeln.

jag önskar jag inte brydde mig så mycket om innebandyn. också svårt att njuta då det känns som den täcker över obehagligare saker.

i SO get it.

det omöjliga blev möjligt igen. rummet med de 15 väggarna har 15 väggar, inte 16, som jag först räknade med (utan att alltså räkna dem).

15lines

den mittersta vågräta väggen är EN vägg, inte två. det är alltså tre vågräta väggar som skiljer de två övre rummen från de tre nedre. med den utgångspunkten är det lätt att dra en linje genom alla väggarna endast en gång och utan att korsa sin egen linje.

slutgiltig dom faller i lovisa kärnkraftverk på måndag.