Category: små saker.
the almost pointless may become whatever it wants.
avdankad som få.
jag är i chock, åtminstone lite grann. hjälper min syster kopiera en film och mobbar henne för att hon aldrig är online på messenger. när hon sedan loggar in får jag en chock.
min syster har fler msn-kontakter än jag har. hon har 125 och jag har 109. det betyder att hon har mera vänner än jag och är populärare på alla sätt och vis.
skämt åsido, men hur är det möjligt!? det i MINA blodådror 1:or och 0:or flyter, inte i min fjortissysters. hon var knappt född när jag skapade mitt icq-account och kunde inte ens använda dator när jag chattade på messenger. och jag är inte gammal. det hör till ett annat försvarstal.
nej, jag förstår inte. hur?
“där är nu allt möjligt, mina vänner från olika sammanhang. inte vet jag, det har nu bara kommit med tiden”.
jaha. nä jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. men min farmor skulle säkert förstå hur det känns att bli omsprungen av yngre generationer. hon får aldrig börja med messenger.
ett stort steg för mig, mänskligheten kunde inte bry sig mindre
i korridoren på väg till min kämppä finns det en trappavsats på 6 trappsteg. i flera månaders tid har jag roat mig med att försöka hoppa över så många som möjligt, men det har aldrig lyckats med mer än 5, dvs till det näst högsta trappsteget. men så igår, efter långt impuls-möte, fick jag oväntat en känsla av att NU!
och så, hipp hopp happ flög jag över alla 6 trappsteg som värsta häcklöparen!
fast fortfarande önskar jag mej mest nyckeln till invahissen på vänster sida.