sen början av augusti har jag tränat med division 2-laget ruoska i hopp om att få ett kontrakt inför säsongen. tuhannen taalan turnaus under veckoslutet var utslagsgivande för min del, medan lagets mål var att vinna 8-dels finalen.
vi vann den. och kvarten. och semin, mot tps (!! – vi är deras farmarlag och de ämnade vinna hela turneringen). finalen förlorade vi 2-5 mot sc blues. redan efter vinsten mot tps skakade tränaren hand med mej och sa, näillä esityksillä saat kyllä sopimuksen. och eftersom det här är min blogg med dagens tema stolthet: trots finalförlusten gläder det mig att jag gjorde 1-0 och fick +1, dvs sc blues gjorde inget mål medan jag var på plan.

imorgon torsdag har vi nästa träning och då undertecknar jag kontraktet. det torde dock inte innebära mer än att jag får spela sgs gratis och förbinder mig att delta i träningar och matcher. men jag är stolt och glad ändå.
omgwtflol!!1! vad fork rockade fett på konstens natt!
(ja jag vet, “fett” är mitt försök att hänga med in the lingo)

winston chill: makes my nipples go *hrrrr*
i’m a sucker for sentimentality: in the end when fork announced that cindy vine, band member for a year, is now performing with them for the last time, i cried. that means tears. half an hour before i thought to myself: who the hell is that?!
and what the hell is an electric guitar doing in fork’s music video “you give love a bad name“ – i thought the point with fork is that they play a cappella – or are they so fracking skilled that they can imitate the sound? i couldn’t tell.
in any case, i admire people who “can” sing. hence, i adore fork.
jag är på väg på lunch men hör detta, i all hast:
det växer champinjoner i domkyrkoparken! skulle jag ha N93 som jag så suktar efter skulle jag ha fotat men nu får jag nöja mej med att anteckna. först gick jag förbi svamparna, men så måste jag svänga om eftersom de såg så lika ut champinjoner. jag tog upp en, bröt sönder och doftade. det var champinjon.
men så slängde jag den. mat köper jag från butiken, inte från naturen. det är smutsigt ju. eller så inte. trots att den växte mitt i stan är den säkert både godare och hälsosammare än industriuppväxta sprängfyllda vattenchampinjoner från citymarket. jag skulle vilja våga smaka.
senaste kommentarer